De flesta stockholmare och besökare förknippar Djurgården med stora attraktioner som Skansen, Gröna Lund och Vasamuseet. Och visst är de värda sina besök – men ön bjuder på så mycket mer än det uppenbara. Djurgården har en historia som sträcker sig flera hundra år tillbaka i tiden, långt innan den blev folkets park och ett gastronomiskt nav. Från kungliga hjortar till folkliv Djurgården var från början kunglig jaktmark. Här strövade hjortar och annat vilt, och området var strikt reserverat för hovet och de kungliga. Det var först senare som marken öppnades upp, och blev en plats där människor kunde promenera, roa sig och mötas. Den förvandlingen, från exklusiv jaktmark till en öppen och levande folkpark, är en av de saker som gör Djurgården så unik. Breda gatan och andra hemligheter Många besökare vandrar längs de stora, välkända stråken. Men Djurgården rymmer också små gator och gränder som få känner till. Ett exempel är Breda gatan – en gata som ofta överraskar även stockholmare. De

Katarinaberget på Södermalm är en plats där dramatiska skeden i Stockholms historia ligger tätt. Här möts sjukdom och eld, vidskepelse och industri, vardagsliv och konst. Kolerans härjningar När koleran slog till på 1800-talet drabbades Katarinaberget särskilt hårt. Trångboddhet och brist på rent vatten gjorde epidemin skoningslös, och döden blev en del av vardagen. Byggnaden som idag är Hotel NOFO fungerade under epidemierna som en plats där de sjuka kunde isoleras och vårdas – en påminnelse om en tid då sjukdomar styrde hela samhällen. Eld och katastrof Katarina kyrka, som vakar över berget, har brunnit ned två gånger – först 1723 och sedan 1990 – trots att det funnits brandstationer alldeles i närheten. Varje gång har kyrkan rest sig ur askan, symboliskt och bokstavligt. Häxhysterins mörka skugga På 1600-talet nådde häxprocesserna hit. Den så kallade Gävlepojken, Johan Johansson Griis, pekade här ut kvinnor som häxor under rättegångarna 1675–76, något som ledde till att flera oskyld

Gamla stan är mer än Stortorget och slottet. Den som vågar lämna turiststråken och låta skorna möta de smala gränderna hör historiens viskningar mellan husväggarna – berättelser om kungar, krogslagsmål, konspirationer och vardagsliv i en stad som växte fram bland kullerstenar, sjöbodar och saltstänkta kajer. Från Norrbro till demokratins triumf Börja vid Norrbro, där bronslejonen vakar över Riksplan – kopior av 300-talslejon från Egypten, lika tysta som de hemligheter som gömts här. Här ser du också Astrid Göranssons moderna konstverk Kom som du är, ett hyllande av Sveriges första kvinnliga riksdagsledamöter och kampen för demokratin. Bara några steg bort står Tre Kronor-skulpturen, ett minne av den fästning som lade grunden för Stockholms makt. Logården och Gustav III:s arv Fortsätt till Logården, en oas som Gustav III själv gärna vistades i, med utsikt mot Skeppsbron – paradgatan där skepp en gång lastades med siden och kryddor från fjärran. Skeppsbron – stormaktstidens boulevard Här

Knappt någon annan plats i Stockholm bär ett lika frostigt smeknamn som Sibirien. Men trots associationer till is, kyla och ödemark bultar här ett kvarter fullt av liv, berättelser – och kamp för bättre bostäder. Från brunnsdrickare till bostadskämpar Sibirienområdet, beläget i gränslandet mellan Norrmalm och Vasastan, var på 1600-talet känd för sin hälsobrunn – Surbrunnen. Den järnhaltiga källan sades hjälpa mot både magåkommor och "kvinnosjukdomar", och lockade såväl lokalbefolkning som adel att komma och dricka sig friska. Kvartersnamn som Surbrunnsgatan påminner än idag om den gamla brunnen. Men när brunnen sinade och industrialiseringen tog fart, blev Sibirien något helt annat: en plats för arbetare, pigor och trångboddhet. Varför just "Sibirien"? Namnet kom till under 1800-talets senare del, när området norr om Odengatan var glest bebyggt och saknade modern standard. I folkmun började man kalla det "Sibirien" – inte bara för kylan på vintern, utan för att det låg långt bort från

Koloniträdgårdar i Stockholm – grön kulturhistoria på Södermalm 🌱 Visste du att det finns över 10 000 kolonilotter i Stockholm – och att några av de äldsta ligger mitt på Södermalm? Följ med på en stadsvandring bland koloniträdgårdar, parker och folköden – från Zinkensdamms koloniområde till Tantoberget – och hör om kämpande kvinnor, hemliga tobaksodlingar, latrintunnor som gödsel, och hur trädgårdar räddade hälsan för stadens invånare. Från soptipp till grön oas I slutet av 1800-talet var Tantolunden en sopfylld höjd. Men visionärer som Alfred Medin ritade romantiska promenadparker med slingrande gångar, lusthus och blommande buskar. På vintern blev backarna skidbackar för barnen. Här låg också friluftsteatern där Julia Caesar spelade ”Söderkåkar” inför tusentals åskådare. Koloniträdgården – en klassfråga med kraft I början av 1900-talet var Stockholm trångbott och ohälsosamt. Tuberkulosen skördade liv, och barnen lekte på gårdar utan grönska. Men i Tyskland föddes en idé: små odling

Den 30 april samlas människor runt sprakande brasor över hela Sverige. Vi sjunger in våren med körsång, håller tal, och njuter av värmen efter en lång vinter. Men varför firar vi egentligen Valborg? Och varifrån kommer namnet? Valborg – från helgon till helg Valborgsfirandet har sina rötter i både hednisk tradition och kristen helgonkult. Namnet "Valborg" kommer från det medeltida helgonet Walpurga (på latin Valpurgia, därav det italienska ordet), en engelsk abbedissa som missionerade i Tyskland under 700-talet. Hon helgonförklarades den 1 maj år 870, och hennes minnesdag kom att firas kvällen innan – alltså den 30 april. Heliga Valborg sades skydda mot sjukdomar, trolldom och onda andar, och just därför tändes eldar till hennes ära – som ett skydd mot det mörka och farliga. Så småningom sammanföll detta med äldre vårfester och eldfiranden i det förkristna Norden. Elden som symbol Redan innan kristendomen hade elden en stark symbolik i vårens fester. Man brände bort det gamla, väckte