Tobakens tid i Stockholm – ett stycke luktande industrihistoria
Följ med på en luktande resa i tiden! Vi utforskar tobakens historia i Stockholm, från 1600-talets odlingar till Söders fabriker.
Idag förknippar vi kanske tobak främst med rökning eller snus – men i 1700- och 1800-talets Stockholm var tobaken framför allt en sysselsättning. En inkomstkälla. Ett hantverk. Och i vissa kvarter, till och med – en doft som låg som en söt, kvävande dimma över taken.
🌱 När började vi odla tobak i Sverige?
Redan på 1600-talet började tobaksodling förekomma i liten skala i Sverige. Kronan uppmuntrade odlingen eftersom man ville minska importen av utländska varor. Runt 1720-talet tog det fart ordentligt, och i Stockholm planterades tobaksplantor i trädgårdar och malmgårdar – från Södermalm till Kungsholmen.
Tobaken var känslig. Den krävde värme, näring, skydd mot frost – och mycket arbetskraft. Men i en växande huvudstad med fattigdom och barnarbetare fanns det gott om händer.
🧵 Vad var ett tobaksbruk eller ett tobaksspinneri?
Det var här de gröna bladen förvandlades till snus, tuggtobak och rulltobak. Spinneriet fick sitt namn från det snurrande momentet i produktionen – man spann nämligen tobaksblad till "rep" som sedan skars ner till bitar eller maldes. Doften i dessa lokaler var frän, stickande och tung.
I Stockholm fanns många sådana bruk – ett av de mest kända låg vid Rosenlund på Södermalm. Där arbetade kvinnor och barn för låga löner – ibland bara 6–8 öre i timmen, och en vuxen kunde få 1 krona för en hel dags arbete.
👩🏭 Vem arbetade i tobaksindustrin?
Många kvinnor. Många barn. Det var en av få fabriksindustrier där kvinnor var i klar majoritet. Arbetsmiljön var tuff – tobakspulver i ögon och luftvägar, ständigt stående arbete, dålig belysning. Men det var också ett sätt att få en slant till hushållet. En mor och hennes dotter kunde arbeta sida vid sida, ibland i hemliga fabriker – särskilt om man rullade cigarrer hemma.
🚭 När slutade vi odla och tillverka egen tobak?
Tobaksodlingen i Sverige minskade efter sekelskiftet 1900. Det blev billigare att importera. Men än in på 1930-talet kunde man se tobaksfält i Skarpnäck och Hägersten.
Sista livstecknet? Under beredskapstiden på 1940-talet gjordes nya försök att odla svensk tobak – men det blev aldrig mer än ett nödalternativ.
✨ Tobakens spår idag?
Går du längs gatorna på Södermalm kan du ibland se ett namn: “Tobaksspinnargatan” eller en gammal port med inskription. Kanske känner du en svag doft av något bittert och kryddigt – eller så är det bara stadens historia som viskar om sitt förflutna.
