Faggens krog

Om du promenerar längs Gaveliusgatan idag är det lätt att missa platsen.

Några äldre hus. Några träd. Människor på väg till arbete eller hem.

Men för trehundra år sedan låg här en av Södermalms mest omtalade krogar.

Faggens krog.

Historien börjar redan 1702 när Petter Fagge den äldre anlade en koloniträdgård här ute vid stadens utkant. Stockholm tog slut ungefär här. Bortom tullarna väntade landsbygden.

När sonen Petter Fagge tog över fick han tillstånd att sälja dricka till besökarna. Sakta men säkert växte en krog fram.

Under sommarkvällarna sökte sig stockholmarna hit för att äta, dricka och roa sig. Här spelades kägelspel, sjöngs visor och skvallrades om stadens människor.

Det var en plats där man kunde glömma vardagen för en stund.

Krogen blev så välkänd att Carl Michael Bellman lät den leva vidare i sina visor. I Fredmans epistel nr 55 möter vi Mollberg och de andra figurerna under en livlig midsommarafton hos Faggen.

Men Faggens krog var inte bara en plats för nöjen.

Den var också en mötesplats för stadens fattiga.

I Per Anders Fogelströms roman Vävarnas barn kommer systrarna Greta och Stina hit för att sälja småsaker till kroggästerna. Det gav bättre förtjänst än arbetet vid spinnrocken.

Men livet på Södermalm var inte romantiskt.

När Greta en kväll blir kvar utsätts hon för ett övergrepp. När polisen – palten – senare finner flickorna döms de till ett halvår på spinnhuset.

På samma plats ryms därför både Bellmans skratt och Fogelströms sorg.

Musiken och misären.

Sommarfesten och fattigdomen.

Ytterligare en detalj knyter samman platsen med Bellmans värld. Efter Petter Fagges död drevs krogen av Eric Nordström, som var svärfar till Maria Kristina Kiellström – kvinnan som brukar pekas ut som förebild till Bellmans berömda Ulla Winblad.

Faggens krog blev senare klädesfabrik. Ägare kom och gick. Stockholm växte och förändrades.

Men platsen finns kvar.

När jag stannar här under mina vandringar brukar jag tänka att få platser på Södermalm berättar så mycket om stadens historia på så liten yta.

Här möts Bellman och Fogelström.

Här möts nöjen och arbete.

Här möts drömmar och verklighet.

Och kanske är det just därför som Faggens krog fortfarande har något att säga oss, mer än tvåhundra år efter att de sista gästerna gått hem.