Yngve Larsson – mannen som byggde framtidens Stockholm

Det finns människor som sätter sina avtryck i en stad, och så finns det människor som förändrar dess riktning för alltid.

Yngve Larsson hör till de senare.

De flesta stockholmare känner inte till hans namn. Ändå möter vi honom nästan varje dag. I tunnelbanan på väg till arbetet. När vi passerar Slussen eller blickar upp mot Hötorgsskraporna. När vi åker över Västerbron eller rör oss genom de förorter som växte fram efter kriget.

Utan Yngve Larsson hade Stockholm sett helt annorlunda ut.

Han föddes 1881 i Sundsvall men kom tidigt till Stockholm. Som ung fascinerades han av storstäder och deras utveckling. Medan många såg den växande staden som ett problem såg han möjligheter. Han tänkte i decennier snarare än mandatperioder.

Redan innan Stockholm hade en miljon invånare insåg han att staden en dag skulle behöva ett snabbt och sammanhängande kollektivtrafiksystem. Därför blev han en av de starkaste förespråkarna för tunnelbanan.

Det krävdes mod att planera för en stad som ännu inte fanns.

Som borgarråd kom han att sätta sin prägel på nästan hela 1900-talets Stockholm. Han drev på utbyggnaden av tunnelbanan, utvecklingen av nya stadsdelar som Vällingby och Farsta, byggandet av broar och flygplats samt den stora omdaningen av city.

Han trodde på framtiden.

Men framtiden hade ett pris.

För många stockholmare blev Yngve Larsson också mannen bakom rivningarna. Kvarter försvann, gamla miljöer utplånades och ett nytt city växte fram i glas och betong. Hötorgsskraporna blev symbolen för det moderna Stockholm, men också för det Stockholm som gått förlorat.

Hans namn dyker till och med upp i berättelsen om Skogskyrkogården. Konflikten mellan de båda arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz fördjupades under arbetet med krematoriet, och flera historiker menar att Yngve Larssons sätt att hantera projektet bidrog till att de två genierna aldrig riktigt fann tillbaka till varandra.

Ändå är det svårt att avfärda honom.

Det är nästan som ett antikt drama:

Två geniala arkitekter, ett världsarv och en beslutsam politiker mitt emellan.

• Han var gift med en kvinna ur familjen Bonnier.

• Han blev nästan 96 år gammal.

• Han ligger själv begravd på Skogskyrkogården – inte långt från Gunnar Asplunds grav.

• Han bytte politisk hemvist flera gånger – socialdemokrat, liberal och senare folkpartist.

• Under kriget var han en tydlig motståndare till nazismen och engagerade sig för Norges sak.

När vi i dag stiger på tunnelbanan eller njuter av utsikten från Västerbron använder vi fortfarande den stad som han föreställde sig för nästan hundra år sedan.

Kanske är det därför Yngve Larsson fortsätter att fascinera.

Han var visionären som såg längre än sin samtid.

Men också mannen som påminde oss om att varje ny stad byggs ovanpå en gammal.

Av Stefan Maurbakken den 9 juli 2026