Sabbatsberg – från hälsobrunn till stadens skuggor

Mitt i Vasastan, inklämt mellan Tegnérlunden och Norra begravningsplatsen, ligger Sabbatsberg – ett område vars historia är långt mer mångfacetterad än de flesta anar. Här möts berättelser om frisk luft, fattigdom, kultur och vård – allt med rötter i 1600-talets Stockholm.

Upphovsmannen till platsens namn var Valentin Sabbath, en framgångsrik handelsman på 1600-talet. Han lät uppföra en praktfull malmgård här, en lantlig herrgård på stadens utkant där förmögna stockholmare gärna drog sig undan. Gården kom senare att byggas till och anpassas, men Sabbaths namn lever kvar i området än idag.

På 1700-talet förvandlades Sabbatsberg till en plats för rekreation. Här anlades ett värdshus och en hälsobrunn, där stockholmarna samlades för att dricka brunn och umgås i enlighet med tidens mode. En besökare noterade 1760: ”Brunnsfolket vandrar med glasen i händerna, under musik och skratt, och det är som om själva vattnet förvandlats till vin.”

Det var dåtidens nöjesfält – musik, dans, drycker och socialt liv i en miljö där frisk luft och ”hälsosamt vatten” lockade både borgare och adel.

Men Sabbatsberg hade också en annan sida. Här byggdes fattighus som gav tak över huvudet åt stadens mest utsatta. Konstnären Josabeth Sjöberg, känd för sina detaljerade akvareller av Stockholms interiörer, bodde en tid vid Sabbatsberg. Hon skildrade små rum med enkla möbler och skrev: ”Här finnes intet överflöd, men vänlighet och tålamod lysa ur de fattigas blickar.”

Hennes verk ger oss idag en unik inblick i människorna som levde här, långt från hälsobrunnens glada sorl.

Sabbatsbergs brunn blev en del av den bredare surbrunnstraditionen i Stockholm, där syrerikt vatten ansågs rena kroppen och skänka hälsa. Likt Surbrunnsparken vid Sveavägen och andra brunnsplatser lockade Sabbatsberg både patienter och nöjeslystna gäster. Som en samtida läkare uttryckte det: ”Brunnen skänker styrka åt svaga nerver och driver bort melankolien, men mest av allt skänker den sällskap.”

Under 1800- och 1900-talet växte Sabbatsberg fram som ett centrum för vård. Sabbatsbergs sjukhus blev en viktig institution i Stockholm och byggdes ut i flera etapper. Intill fanns även en likbod, en påminnelse om de hårda villkoren för stadens fattiga och sjuka.

Sabbatsberg rymmer därmed hela spektrumet av mänskliga erfarenheter: från Valentin Sabbaths praktfulla gård och dess tillbyggnader till fattighusens misär, från hälsobrunnen med sitt livliga värdshusliv till sjukhusets tunga allvar.

Än idag, när vi promenerar förbi de gamla byggnaderna eller genom Tegnérlunden, ekar historien av både skratt och sorg. Sabbatsberg påminner oss om hur nära förknippade glädje och lidande alltid varit i stadens liv.