Flugmöten – Stockholms stinkande arv

När vi tänker på Stockholm på 1700- och 1800-talet ser vi kanske ståtliga byggnader, kullerstensgator och ett spirande kulturliv. Men under ytan fanns något helt annat: en kamp mot stadens eget avfall. Och i centrum av den kampen fanns de beryktade flugmötena.

August Strindberg och Claes Lundin beskriver hur stockholmarna kallade platserna där latrinen samlades för ”flugmöten”. Här möttes inte bara tunnor med avfall, utan också stadens invånare, lukter och problem. Det sägs att det fanns tre olika flugmöten i Stockholm – och att de ofta låg där staden var som mest trafikerad.

Efter att ett entreprenörssystem införts 1774, var det de så kallade pudrettmadamerna som ansvarade för insamlingen. De gick från gård till gård, hämtade latrinen och förde den till samlingsplatserna. En av dessa låg vid Packartorget (dagens Norrmalmstorg), där tunnor och kärror kunde stå i väntan på vidare transport – till mångas stora förtret.

År 1849 tog staden ett drastiskt beslut: man köpte Fjäderholmarna som avstjälpningsplats för all denna stinkande last. Varje morgon kunde stockholmarna se ett pärlband av latrinpråmar lägga ut från kajerna, fullastade med tunnor som skulle tömmas långt ute i skärgården. Hur många de var varierade, men det talades om ett tiotal pråmar varje dag under högsäsong – en hel liten flotta som rodde stadens problem bort från innerstaden.

Alla var dock inte övertygade om att detta hjälpte. Ärkebiskop Johan Olof Wallin varnade gång på gång för att vinden skulle föra med sig sjukdomar. Han pekade särskilt på de stinkande vattnen i Klara sjö, träsket och Fatburssjön, som han menade kunde sprida pest och digerdöd på nytt.

Och faktum är att stadens hälsa var i fara. Kolerautbrott, tyfus och tuberkulos skördade tusentals liv under 1800-talet.

År 1874 infördes Sveriges första hälsovårdsstadga, som lade grunden för en modern sanitetspolitik. Vaccinationer började skydda mot smittsamma sjukdomar, och successivt fick Stockholm renare vatten och bättre avlopp.

Ett annat stort problem var slakterierna inne i staden, som drog till sig råttor och spridning av sjukdomar. 1912 stängdes de gamla inrättningarna, och istället öppnade det nya moderna slakthuset i Enskede, byggt för att möta tidens hygienkrav.

På bara drygt hundra år gick Stockholm från stinkande flugmöten vid Packartorget till en av Europas mest moderna huvudstäder. Det är lätt att glömma idag, när vi strosar bland blanka fasader och prydliga parker, att det en gång var kampen mot stadens eget avfall som påverkade både stadsbild, hälsa och människors vardag.